|
|
Kristijonas Donelaitis
Årstiderna
Kristijonas Donelaitis var en fattig litauisk bondpojke på 1700-talet
som lärde sig litauiska, tyska, grekiska, latin samt något
franska och hebreiska och som på litauiska skrev ett stort
diktverk på hexameter om de livegna litauiska böndernas
liv och ständiga kamp med godsägarens fogdar.
Kristijonas Donelaitis (1714-1780) föddes i fattig landsortsförsamling
"Lilla Litauen", den del av Ostpreussen där bönderna
talade litauiska (ungefär = nuvarande Kaliningradområdet).
Båda föräldrarna var litauer, fadern var fri
bonde. Kort efter Kristijonas födelse dog fadern, kvar stod
änkan som under knappa förhållanden skulle ta
hand om sju barn. Kristijonas var uppenbart begåvad och
fick en plats vid Katedralskolan i Köningsberg. 1736-1740
studerade han teologi vid universitetet. Teologistuderande skulle
vid denna tid läsa klassiska språk och för de
präster som skulle tjänstgöra i församlingar
med litauisk befolkning även litauiska.
Efter examen kallades Donelaitis 1743 till kyrkoherde i Tolminkiemis,
nära födelsebyn, drygt tio mil öster om Königsberg.
Han gifte sig med företrädarens änka och stannade
där till sin död vid 65 års ålder. Änkan
överlevde honom med 15 år.
I församlingen fanns två statligt ägda gårdar,
vad vi i Sverige kallade kungsgårdar, två fria bönder
och 32 byar med livegna bönder under adliga godsägare.
En svår pest hade dragit över bygden 1708-1711, många
gårdar stod öde efter pesten, de preussiska myndigheterna
hjälpte franska hugenotter och protestantiska invandrare
från Salzburg och från Schweiz till lediga gårdar.
1743 utgjorde litauerna blott en tredjedel av församlingen,
kyrkoherden höll därför en förmiddagsgudstjänst
på tyska och en eftermiddagsgudstjänst på litauiska.
På lediga stunder byggde han musikinstrument och musicerade
och han skrev dikter på tyska och på litauiska. Poesin
var inte tänkt för publicering, i en mindre krets av
vänner lästa man sina diktverk för varandra. Fyra
dikter, Vårens fröjder, Sommarens arbeten,
Höstens gåvor och Vinterns mödor
har senare sammanställts till en svit, Årstiderna,
av många betraktad som Litauens nationalepos.
I Årstiderna skildrar Kristijonas Donelaitis livet i en
litauisk by på 1760-talet sett ur den livegne bondes synvinkel.
Dikterna beskriver med fin poesi naturens växlingar och
med god humor böndernas eviga kamp med godsägarens
fogdar. En höjdpunkt är den mustiga skildringen av
ett bondbröllops alla faser, från inbjudan, som förmedlas
av budbärare till häst, fram till gästernas vacklande
gång när de sent omsider skall ta sig hem från
festen. Här följer några korta utsnitt ur den
frodiga bröllopsbeskrivningen:
Medan Docys låg och slickade sig om sin mun i förväntan,
se, då kom det ett ridande bud i prydliga kläder
för att inbjuda alla att komma, till bröllop hos Krizas.
= = =
Mycket riktigt, tidigt, när åttonde dagen var inne,
klädde sig alla grannarna fint för att fara på
bröllop.
= = =
Ett par dussin kvinnor beredde sig följa med männen,
ty även de var bjudna av budet att komma på bröllop.
Därför smyckade sig även de, som det anstår
för gäster,
inte på tyskt maner, som några nu lagt sig till med,
nej, på litauiskt sätt nu klädde sig alla till
festen.
Hur våra kvinnor plägar att festligt smycka sig vet
du,
när de bereder sig att fara som gäster på gille.
Gifta kvinnor bär hemvävd sjal och huva med slöja;
jungfrur bär blomsterkrans och det bara håret i flätor.
= = =
Några av gästerna, som hade sörplat brännvin
för rikligt,
i var inte ens i stånd att se åt så kraftiga
bitar;
andra, som också redan var fulla och saknade knivar,
grep med fingrarna fläsket och klämde och slet det
i stycken,
så att fettet rann och droppade ner ifrån skägget,
ty de menade att en bonde som gästade Krizas,
han behövde ej göra sig till och bete sig som herrskap.
= = =
Kvinnorna glömde ej heller bort att roa sig präktigt,
men de förfor mer listigt och slugt, ty kvinnornas list
kan
stundom lura till och med de slugaste karlar.
Medan de satt och åt ville Lauras' och Pakulas' gummor,
lika lite som Barbé och Pivé ens titta åt
brännvin
och tog illa upp, att Krizas' vänliga hustru
bjöd även flickorna på en sådan avskyvärd
rusdryck.
Men kan du tänka dig blott, kära bror, vad som vidare
hände!
Dessa fiffiga kvinnor, de drog sig bort till en vrå, där
en försvarlig butelj med brännvin var undanställd
för dem
och som de tömde i smyg i några stadiga klunkar.
Sen satte de i gång med allt slags babbel och sladder
och bar sig åt så att de ärbara kvinnorna skämdes.
= = =
Ja, du vet ju hur kvinnor har mycket att säga varandra,
när de sätter i gång på kalas att pladdra
om hushåll.
(citat från sid 67-72)
Svensk tolkning av Lennart Kjellberg 1991
Illustrerad med träsnitt ur Olaus Magnus Historia
om de nordiska folken.
|
